1 år med Maltes del II

I slutet av augusti började vi alltså rida igen efter uppehållet efter skadan. Maltes gick verkligen från klarhet till klarhet under september månad och i mitten på månaden tränade vi får en drassyrtyränare i närheten för första gången. Vi han medd två eller tre träningar och jag minns att de sista två träningarna så var Maltes så fantatsisk. Jag kunde då rida honom till ett stöd och vi gjorde till och med övergångar i serpentinbåda över medellinjejn i trav. Den känslan av den kontaktakten han gav och de suget han hade i bettet vilket resulterade i helt taktmässig och balanserad trav vill jag aldrig glömma och dte är den jag vill komma tillbaka till.

Ett annat fantastsikt minne var när också i samma veva när vi galopperade ordentligt för första gången. Visst hade vi galopperat tidgare men den galoppen under de speciella passet var verkligen riktig galopp också där med stödet på bettet och takt och balans. Fantastisk känsla något jag hoppas jag får uppleva igen!

Sedan kom den jobbiga perioden när Maltes förändrades och jag föröskte förgäves hitta orsaken genom att kolla tänder, byta sadel, åka till sadelutprovare, testa tränare osv men ingenting hjälpte Maltes blev bara snabbt sämre allt inom loppet av ett par veckor. I slutet av oktober åkte vi till Husaby för första gången där man konstaterade Kissing Spines trots att han 6 månader innan hade gått genom röntgen av ben + rygg utan anmärkning på klinik.

De 6 följande månaderna har vi kämpat oss genom med en massa promenader, medicin, longering, tömkörning och besök av Klinik och Equiterapeft. I mars opererades han tillslut på Husaby och nu är han förhoppninsgvis på väg tillbaka men det har varit en tuff tid som vi tagit oss igenom men jag hoppas vi kommer ur de starka tillsmamans, Maltes och jag. 1 år räcker inte vi vill ha många många år till tillsammans!

Gillar

Kommentarer