Jag vill börja med att tacka för alla kommentarer. Jag känner att jag behöver försöka förklara hur jag tänker lite mer. Jag valde att fatta mig kort när jag berättade om klinikbesöket med anledning av att jag tyckte det var väldigt jobbigt. Jag försvarar mig inte utan vill bara förtydliga på mitt allra ödmjukaste sätt hur jag tänker.

För mig är den viktigaste uppgiften som hästägare att min häst ska må bra och se till att denne aldrig far illa. Jag lägger och har lagt otroligt mycket tid på den uppgiften genom åren att mina hästar ska må bra.

Nu står jag här med min bästa vän, min älskade häst Maltes, som har flertalet olika diagnoser och måste göra ett val.

För det första har Maltes kissing spines som förvisso har opererats men faktum kvarstår att det påverkar honom, speciellt i de fall om han ska fungera som ridhäst.
Maltes har också pålagringar på båda sidor av SI leden i bäckenet som också de påverkar honom negativt vid ridning.

Maltes har haft två senskador i vänster framben och han har en del ärrvävnad kvar i detta ben, synligt för ögat till och med.

Vidare har han dessutom väldigt ont i sina framben. Sprutor med kortison, tuppkam och doser med Metacam har gets under fler tillfällen i över ett års tid. Nu senaste omgången hjälpte varken kortison, tuppkam eller metacam och vila i liten hage. Maltes hade minst lika ont fortfarande på återbesöket tre veckor senare och reser sig vid böjprov och skakar när det värsta benet böjs ihop.

Utöver detta så har Maltes svår soleksem och knottallergi. Han måste gå med eksemtäcke mars-oktober och vår, sommar och höst tvättas han minst 2ggr i veckan och i den värsta perioden smörjs han två gånger om dagen med ett klådstillande medel. Maltes kan inte gå i hage med träd trots denna noggranna behandling för då kliar han sig blodig. Han mår väldigt bra av att få stå inne de tider på dagen när knotten är som värst och mår bäst av att stå uppstallad om natten även sommartid. Även om han klarade av att gå ute nattetid en sommar så ser jag jättestor skillnad när han får komma in om natten och han mår väldigt mycket bättre då.
Maltes har också lätt hosta och behöver äta hösilage och bo med bra ventilation samt röra på sig varje dag för att må bra och inte hosta. Inte något stort problem egentligen men ändock en parameter att ta med i beräkningen.

Maltes kommer inte att bli någon tränings och tävlings häst, de är veterinärerna överens om efter ett 20-tal klinikbesök och 2,5 år av utredningar.
Valet jag har nu är att antingen låta honom somna in ifrån klådan på sommaren och smärtan i bäcken och framben eller försöka rehabilitera honom så han blir haltfri i sina framben och sedan hitta ett nytt hem till honom där han eventuellt kan kunna fungera som sällskapshäst till någon annans häst.

Väljer jag att sälja finns det alltid en risk att han hannar hos någon som inte förstår hans problem eller hans behov och att han far illa. Kanske inte av den jag säljer till men tänk om han säljs vidare.

Maltes har dessutom attackerat andra hästar i hagen ordentligt och ingen av de jag har träffat på hittills har velat testa att släppa ihop sin häst med Maltes efter att ha hört eller sett hans beteende.
Så länge det finns en tråd eller en boxvägg mellan är han en ängel. Detta faktum gör allt ännu mer komplicerat, men det är absolut inte den största anledningen till mitt beslut.

En häst med Kissing spines och pålagringar på SI leden dvs en typisk ”rygghäst” kan inte ridas hur som helst som en frisk häst. En rygghäst måste arbetas ordentligt absolut minimum ett par dagar i veckan från backen via tömkörning, longering och bomträning om denne ska kunna ridas övriga dagar i veckan. En rygghäst behöver hela tiden underhållas för att inte tappa muskler som är vitalt för denne. När jag skriver att Maltes kräver mycket underhåll så menar jag i form av denna sorts träning och inte bara för att han är en pigg häst och lite av en Ferrari. Att bara låta Maltes gå i en stor hage och ridas ut i skogen några gånger i veckan utan underhållsträning går inte för de håller han inte för. Det är ingen tvekan på den frågan. Alternativet skulle vara att bara ha honom som sällskapshäst till en annan häst utan att han rids. Men då tillkommer också problemet med att han kan vara aggressiv mot andra hästar i hagen med alla de risker det innebär för både Maltes och den andra hästen samt att han har svår eksem.

Det är väldigt olika hur vi ser på döden och hur man väljer att se på att ta bort en häst eller ett annat djur för att denne ska få det bättre. Jag ser det som mitt sätt att säkerställa att Maltes aldrig kommer fara illa och att han inte ska behöva ha ont mer. För han har ont idag och behandlingen hjälper inte, de kan vi inte förbise. Jag försöker göra det bästa valet för just denna individ, för Maltes. Jag har redan utsatt honom för två stora operationer och månader på månader av rehabiliteringar, sprutor och massvis av klinikbesök.

Foppa var en annan typ av häst, hade en annan diagnos och där valde jag att låta honom bli sällskapshäst, de var den bästa lösningen för just honom.

För mig handlar de inte om pengar, jag har inte mina hästar försäkrade i deras fulla värde ändå så det har inte nåt med saken att göra. Jag ser detta som det enda och bästa alternativet för min bästa vän. Jag ser det som att jag friar honom från smärtan och tar ett beslut som sliter mig i stycken men som ändå innerst inne känns rätt för Maltes skull. Han kommer inte förstå något, han kommer inte känna något eller må dåligt. Det ör bara vi som blir lämnade kvar som det kommer smärta hos och lämnas i stor sorg med brustna hjärtan.

Taket är på!
Satan nu går det undan här alltså. Killarna jobbar på ordentligt och kommer även jobba idag för att sedan kunna åka hem över påskhelgen.

Enligt traditionen hade vi ju planerat att hålla en taklagsfest men vi hann inte riktigt med när de drog igång i veckan så festen blir på tisdag för byggarna. Då bjuder vi killarna på öl och plockmat på bygget och jag hoppas också att timmermannen kommer smycka tacket med en krans.

Från Wikipedia:

Taklagsfest (synonym: taklagsöl, i Skåne resegille) är en traditionell fest med sitt ursprung från den tid då man tog hjälp av grannar för att bygga sitt hus. Man tackar dem som byggt genom att hålla en stor fest då taklaget är på plats, det vill säga när takstolarna rests och takåsen har lagts. Festen kallas också taklagsöl, till den gamla bemärkelsen av ”öl”, gille, kalas.

En taklagsfest ska enligt traditionen markeras med att man pyntar det nybyggda taklaget, oftast med en krans eller flagga på en gavel. Festen kan hållas uppe vid takbygget, men kan lika gärna hållas på marken eller på någon helt annan plats.