Väggarna är nu återställda och bänkskivan kunde häromdagen fogas i kanterna vilken var den sista touchen innan arbetet kunde ses som färdigställt.

Nu väntar vi bara på att stänkskyddet som ska sitta över vasken och spisen ska sättas sedan är faktiskt köket äntligen färdigt!

När fogen hade torkat någorlunda på kvällen kunde vi äntligen smyga in lite saker på bänkskivan så man slipper springa till köksbordet hela tiden så fort man behöver något som inte ligger i lådorna. Nu får vi känna in oss lite i vad vi behöver ha framme rent praktiskt och utseendemässigt, det är en fin balansgång däremellan. Det måste vara både snyggt och praktiskt fungera enkelt och bra i vardagen.

Det är lite ovant med stenskivan man får verkligen tänka sig för när man ställer ner saker på bänken nu för tar man i för hårt när man ställer ner ett glas så kan det säkert gå sönder, det känns så i alla fall.

Som synes rätt bra på ovan bild så är skivan rätt blank så man kommer nog vara där och putsa skivan x antal gånger, åtminstone så här i början kan jag tänka mig.

Ja det börjar bli tungt nu faktiskt, magen är rejäl och jag får en del kommentarer om det inte är dags snart. 7 veckor kvar svarar jag och visst har man börjat räkna ner. Jag vet inte riktigt när det vände, när jag började räkna nedåt istället för uppåt men nu är nedräkning ett faktum i alla fall.

50 dagar kvar, dryga 7 veckor till BF den 18:e oktober 2018.
82 % av graviditeten har passerat vilket om ett par dagar motsvarar 33 hela veckor som förflutit.

Mina fötter och rygg börjar protestera om jag står upp för länge och det drar ordentligt i sidan av magen och jag blir väldigt snabbt anfådd, svettig och får hjärtklappning. Nu pratar vi inte några långa stunder utan står jag och pratar med någon på jobbet måste jag snart be om att få sätta mig ner.

Att sitta och ligga är ju dock inte heller helt okomplicerat. Jag säger ofta att jag börjar bli för tung för min egna kropp och precis så känns det. 12-13 kg tyngre och ligger jag ner för länge får jag väldigt ont i bröstryggen och revbenen, nästan så jag inte kan andas.

Även om jag mått rätt dåligt i perioder under graviditeten så tycker jag ändå om att vara gravid, det är ändå något jag längtat efter och drömt om i många år. Som jag nämnt innan har jag accepterat allt det fört med sig med gott mod och gillat läget att livet just nu går i slowmotion delux. Men samtidigt börjar jag nu mer och mer längta efter att få bo i min egen kropp igen. Jag längtar efter att vara smidig, kunna röra mig obehindrat, kunna sätta på mig skor/strumpor utan att det ska behöva ta halva dagen. Jag längtar efter att kunna ha vanliga kläder också. Jag kan snart inte längre ha några av mina gravidbyxor då mudden som är över magen är för liten och spänner obekvämt. Nästan alla tröjor är för korta eller för smala. Får bli leggings och kjol/klänning i slutet tror jag. Helst av allt skulle jag typ vilja gå naken för jag är så extremt varm dessutom, haha men ja det är ju inte nåt alternativ :)

Det känns som om allt varit extremt när det kommer till 2018 års väder.

Från 35 grader i skuggan, extrem torka med bevattningsrestriktioner och eldningsförbud som följd till detta:

Undrar hur denna vinter kommer se ut, kommer den bli lika extrem tro?