Nu när Strumpan vilar och går på bete så försöker jag hålla igång på egen hand för att inte bli alldeles för förslappad :) Promenader runt sjön och lite joggpass håller mig igång! Försöker hålla mig kring mina 20 000 steg om dagen :)

Hjalmar är med såklart :)

Strumpan ska vila till och med vecka 31 dvs 6 veckor redan kommer jag börja skritta någon vecka sedan jogga igång lite försiktigt under resten av augusti :)

Hästarna har nu fått börja slussas in på bete och går några timmar varannan dag på bete, nästa vecka kommer dem gå heldagar varannan dag och sedan slussas över på heltid och sedan även nattetid. Så skönt för dem att få beta och vara ute längre dagar än vintertid!

Det finns både för och nackdelar med allt och en nackdel som också är en fördel med stallet som Strumpan står på är att det är stor anläggning med slott, parker och strövområden för allmänheten och inte enbart en ridanläggning. Platsen är extremt välbesökt, våra ridvägar delas med 100 tals besökare varje dag, paddocken ligger mitt i allmänna parken där det finns gungor, dragkampsplats, labyrint, sittplatser osv osv precis intill staketet. Det finns tider på dygnet då det är lugnare och det finns tider när det är extremt mycket folk i rörelse. I bland kan det vara lite frustrerande att man "aldrig" bara kan få skritta ut i lugn och ro utan att träffa på x antal cyklister, barnvagnar, lösa hudar, löpare/ joggare, båtar och i värsta fall även motorkrosser osv osv. Samtidigt bli hon väldigt van vid att det rör sig omkring henne och hon blir sakta men säkert väldigt trygg i sig själv även om det har tagit tid och fortfarande kräver träning.

I helgen red jag i paddocken med vetskapen om att det fick bli ett miljöträningspass då det var drop-in giftermål på slottet och det vallfärdade brudpar som antingen skulle gifta sig eller hade gifts sig och som ville fotas / fika eller rasta sina fint uppklädda barn i parken.

Strumpan skötte sig jättebra, givetvis lite spänd men gick ändå väldigt bra i skritt och trav. Galoppen blev hon ännu lite mer spänd i men kunde ändå galoppera kontrollerat några varv vilket var ungefär max vad man kunde begära i den situationen.

När ridskolans hästar ropades in från hagen intill och skenade i väg från henne då blev hon lite upprörd men höll sig på mattan ändå även om hon ropade efter dem. Just den biten hade vi väl kanske helst sluppit när det redan var så mycket annat runt i kring, men inget man kan styra.

Vi avslutade med att skritta ut sjörundan, för att komma dit behövde vi passera en av parkeringarna mitt bland alla bilar, människor, barnvagnar, barn , brudgummar, brudar och blommor, Strumpan gick på, tittade lite men skrittade snällt genom allt och sedan hela rundan på långa tyglar. Guldstjärna!