Jag känner mig stolt och glad över min fina Strumpa som äntligen börjar landa igen. Att släppa ut henne i stor hage, såret till trots var så här i efterhand det bästa vi kunde göra. Hon trivs så bra i sin nya hage och sedan det kom en ny häst för 1,5 vecka sedan så har det dessutom blivit ännu bättre då denna kompis går på hennes yttersida vilket gör att hon inte längre känner sig lika ensam på ytterkanten. Nu är hon så pass trygg i hagen att man kan ta in / ut övriga hästar utan att hon gör några större protester vilket är det bästa kvittot på att hon mår bra. Jag har tidigare sett till att antingen själv vara i stallet tidigt på eftermiddagen alt fått hjälp att ta in henne först för att minska hennes stresspåslag. Under veckan har jag fasat ut hennes tidiga intag och igår fick hon gå in näst sist efter att mörkret hade fallit vilket gick galant, där med kan jag nu släppa henne mer fri och låta henne gå längre dagar i hagen något som varit målet hela tiden vilket känns väldigt bra. I förlängningen hoppas jag dessutom att hon kan få en kompis i hagen, men de får vänta tills hon är i full gång på inrådan av veterinären som behandlat hennes ligament.

Vobba är veckans tema kan man säga :) Alma har varit sjuk hela veckan och har således varit hemma, även Christian blev sjuk och jag fick magkatarr så det har varit riktig sjukstuga här hemma även om jag också jobbat hela veckan enligt schema. En fördel med Covid är ändå att det öppnar upp för att lösa i princip alla ärenden digitalt utan problem. Det är såklart inte optimalt med möten då Alma är med men vi har pysslat ihop veckan så den som haft möte kan sitta ostört i så stor utsträckning som möjligt vilket har funkar fint.

Nu är det några timmars jobb kvar innan vi tar helg och på måndag hoppas jag Alma är frisk och kry att gå tillbaka till förskolan igen!

I förrgår fick vi promenad ihop på kvällen, samma väg som tidigare fast lite längre än vi gjort innan. Vägen är av asfalt och plötsligt smäller det till som om någon sköt ett skott. Strumpan hoppade till och när hon landade vart de så halt på asfalten mot hennes metallskor så hon gick omkull på asfalten. Hon gick ner på knä två gånger innan hon kom upp ordentligt och skakade på dig lite förvånat. Som tur var hade hon benskydd på sig så hon fick endast brännsår av asfalten längst ner där skydden inte täckte benet, resten av benen klarade sig och benskydden tog smällen. Puh tur i oturen ändå.

Idag höll vi oss i ridhuset istället och utforskade allt som fanns där att titta på :) På måndag är det dags för återbesök, tyvärr svullnade ju såklart benet upp lite extra efter asfaltsfadäsen men det la sig rätt fort igen så hoppas inte hon gjorde det värre nu igen bara.