En olycka kommer sällan ensam

Kommer ni ihåg bäcken jag berättade om som Foppa glatt badade i i början när jag stod på backen? Med mig på backen skulle jag kunna be Foppa gå igenom eld, men när jag sitter på har vi inte kommit lika långt. Så vi fick problem att komma över bäcken uppsuttet i fredags men efter en del tragglade kom vi över med Rasmus till fots på backen. På tillbakavägen gick han rakt över utan tjaffs. Så i lördags gav jag mig ut igen, ensam,  men denna gång gick det inte lika bra. Jag gled av, lyckades hålla kvar i tyglarna men han reste sig emot mig och jag blev så jäkla arg så jag röt till och höll i för allt jag var värd i tyglarna som satt fast i marginalen och låg över halsen. Då blev det såklart ännu värre och F stegrade sig ännu högre och nockade mig med frambenen, jag föll och tappade honom. Såklart så sprang han hemåt. Jag kastade upp telefon och ringde Rasmus och skrek att han måste skynda sig till vägen och möta Foppa så han inte blir påkörd. Jag följde sedan spåren och såg att han hade vikt av och gått in i skogen, ringde Rasmus och sa vilket håll och efter en stund fick Rasmus syn på reflextäcke i skogen och kunde rätt snart fånga in honom. Tårarna sprutade av först rädsla och sedan av lättnad att han va Ok. Vi gick hem och synade honom än en gång, nytt broddtramp men annars såg han ok ut. Kylde benen för säkerhetsskull och gjorde rent såren både gamla som nya. ...En olycka kommer sällan ensam... Hoppas vi får va skonade från liknande händelser för ett tag framöver nu. Kändes så skönt att vi fick en sådan fin runda igår och vi gick faktiskt över bäcken även om vi tog den till fots. En seger för oss :) De är sant de där att man behöver misslyckas ibland för att känna fullständig glädje över att lyckas.  För man kan bli löjligt glad av en lyckad skrittur i skogen efter den tidigare totalt misslyckade turen dagen innan. 

Gillar

Kommentarer

LoviseC,
Usch vilka skräckhändelser..
lovisec.wordpress.com
camillabergquist,
Ja de va verkligen en hemsk vecka :( Tur att det gick så pass bra ändå. Man har hunnit med att tänka en del på vad som hade kunnat hänt.. usch!
camillabergquist.wordpress.com
Lina,
Men vilka hemska upplevelser ni fått! Vilken tur att det verkar ha gått bra trots allt. Att tappa en häst ute är f*n den värsta känslan... Senast det hände mig trillade jag av på en åker och tappade luften samtidigt. Så ringde stallägaren medans jag försökte andas igen och samtidigt ta mig fram på åkern som mest bestod av ett tjockt lager lera. Och ja, under tiden såg jag en fuxrumpa som försvann allt längre bort ;) I efterhand blir det lätt lite komiskt när allt slutade bra men där och då... Nä, nu hoppas jag det vänder för er! :)
www.blahuset.blogg.se
camillabergquist,
Ja det är verkligen en mardröm att man tappar dem och de skulle komma ut på vägen! Tur det gick väl för er också ! :) älskar era ankor förresten! :D
camillabergquist.wordpress.com
Lina,
Haha! Ankor är skitroliga djur faktiskt! Ni får skaffa några ;)
www.blahuset.blogg.se