Gårdagens pass i ridhuset

Eftersom planen för gårdagen var att fotografera Malte och Kaprifol så blev jag lite besviken när vi kom in i ridhuset och det står en hoppbana i mitten ridhuset som tog upp i princip hela banan förutom en volt i ena hörnet. Inne i ridhuset fanns också två ponnyer var av en longerades och en red barbacka. Vid hoppbanan var det en yngre tjej som red fram sin häst med det uppenbara målet att hoppa dessa hinder. Inte riktigt det man hade hoppats på men det var bara att gilla läget. Tjejen som hoppade hade en lite het häst och var väldigt svårt att veta vart hon skulle rida och vilka hinder hon skulle hoppa här näst. Men vi fick göra det bästa att situationen och när ponnierna var klara tog jag över den lilla volten och lät Maltes jogga på lina innan jag satt upp.

Det fanns inte så mycket plats att rida på och Maltes tittade så klart på den hoppande hästen, tjejens pappa som sprang runt på läktaren, mamman som byggde upp hinder som tjejens häst rev och inte minst när dem hoppade och red förbi oss. Jag försökte hålla mig ur vägen så gott jag kunde vilket gjorde att jag inte kunde göra så mycket mer än att rida runt fyrkanten och försöka få Maltes att slappna av. Det blev ett miljöträningspass helt enkelt och jag fick ta några längre pauser när hon bla hoppade bana osv så jag satt på honom i typ 45 minuter. På slutet när tjejen var klar fick jag lite utrymme att galoppera åt båda hållen och även lite avslutande travarbete.

Det kändes väl inte superbra men samtidigt så är han ju ändå ridbar trots allt som hände runt i kring honom, han går ändå fram till handen även om han inte är helt genomsläpplig så har vi ändå höjt vår lägsta nivå precis som Lovise påpekade. I början av passet innan det började hoppas ordentligt fick jag en väldigt fin känsla med ett sånt där riktigt bra dragläge, det tappade vi lite längre fram pga. allt som hände runt kring men som sagt han var ändå ridbar i princip hela tiden. Målet för framtiden är ju att vi ska kunna behålla eller i alla fall komma tillbaka till det där dragläget oavsett yttre omständigheter, men det är svårt och Maltes behöver mer rutin för att vi ska komma dit.

En annan positiv del från dessa två dagar jag varit i rishuset är att jag kan påverka Maltes mer nu och hela tiden få fram ett sug i handen, tappar han det så är det bara för korta stunder och sedan är han snabbt tillbaka och jag kan rida ut näsan. Tidigare i somras tippade han in näsan och blev opåverkbar när han blev trött, det är betydligt bättre nu.



Bjuder på en liten filmsnutt som jag tycker är så himla charmig. Maltes är spänd över allt som sker runt om som sagt och just här kom det två personer på läktaren på långsidan, läskigt tyckte Malte! Så söt :)

Gillar

Kommentarer

Sätilaryttaren.se
Sätilaryttaren.se,
Åh jag hatar att rida i ridhuset med andra. Jag vill ha koll på hela tiden på andra ekipage men det går inte..
satilaryttaren.se
CamillaBergquist
CamillaBergquist,
Ja det är inte bara lätt alltså, speciellt inte med både hinder och fler ekipage!
nouw.com/camillabergquist
IP: 82.99.3.229

Prenumerera