Hårt i marken ändrade planer

Eftersom det varit upp emot 8 plusgrader och sol i två dagar och Rasmus har skottat ridbanan så hade jag kallt räknat med att den skulle vara ridbat igår, men så var icke fallet. Även om vi haft fina varma dagar så har jag ändå vaknat till minus 5 på morgnarna. Så vi fick planera om lite så igår åkte vi till ridhuset istället för arbete på lina I paddocken som planerat.
Tyvärr stod det en del hinder framme vilket resulterade i en tokspänd häst. Han hade ju dessutom vilat måndag och i går skrittat i skogen 40 min så han va rätt pigg. Tyvärr ingen vidare kombination. Passet var väl inte katastrof men inte så bra heller. Det är jättesvårt att få honom att vara med mig när han är sån som igår. Ögonen håller nästan på att ploppa ut ur huvudet på honom och han springer runt flashigt och spänner sig utan att egentligen gå fram för skänkeln. Eftersom det stod hinder i mitten kunde man mest bara rida på fyrkanten också vilket var extra dumt. Jag fick helt enkelt vänta ut honom och testa mitt tålamod och andras djupt tio gånger minst för att inte koka över. Galoppen blev såklart ännu mer spänd och markbunden. Efter ca 25 minuter (med inslag av skritt såklart) kunde jag rida ut halsen i galopp och få honom att slappna av och galoppera ordentligt med en riktigt kraftfull och rund galopp. Det blev lite mer galopp än vanligt för att få honom att slappna av men jag tror och hoppas att han är redo för de nu :) Jag har lite jobbigt med mig själv när det inte går som jag vill, jag får nästan ångest och ont i magen. Jag försöker förstå varför och vad det grundar sig i. Jag tror jag är rädd för att jag ska förstöra honom. Jag blir också besviken på mig själv att jag blir irriterad på honom. Jag är såklart  rädd för att vi ska falla tillbaka i problemen jag hoppas vi har lämnat bakom oss, att han inte ska hålla. Jag försöker tänka att detta ändå inte var ett dåligt pass i den bemärkelsen, visst han spände sig och tittade men han blev ju inte cracy. Han gav ändå ett fint stöd i traven och till sist även i galoppen. Vissa dagar får man försöka va nöjd med de med tanke på omständigheterna.

Gillar

Kommentarer

Lina,
Jag fick tips på en jättebra övning när min förra medryttarhäst blev sådär spänd, stirrig och jag blev frustrerad ( ;) ). Nu hade det kanske inte gått att göra för dig igår om hindren stod framme men en annan gång kanske det funkar! Övningen är superenkel går till på följande sätt (rids i trav): Vid A gör man en volt av valfri storlek, vid E gör man en volt tillbaka, volt vid A och volt tillbaka vid B. Sen så rider man bara ovanstående om och om igen tills det känns bra. På min medryttarhäst hjälpte det jättemycket, särskilt under vintern för då blev hon knäpp i huvudet typ, haha, så då började jag varje ridpass med den övningen. Vissa dagar behövdes 2 minuter och andra dagar 10 minuter. Men det blir liksom lite meditativt nästan, särskilt när man gjort det några gånger så hästen förstår vad det går ut på. Stallkamraten som lärde mig övningen sa att när hennes stirriga häst ballade ur gjorde hon övningen och då slappnade hästen av direkt för att den lärt sig att den övningen betydde "slappna av!". Ett litet tips sådär på förmiddagen! :)
www.blahuset.blogg.se
camillabergquist,
Tack för tipset låter smart att ha ett system att följa när de blir så där stirriga och okontaktbara! Jag som har system för allt annat har inte riktigt hittat nåt fu gera de i dessa situationer mer än att andas djupt och vänta ut :) ska testa! :)
camillabergquist.wordpress.com
Lina,
Varsågod! :) Hoppas det funkar även för er. Ja, för mig är det skönt att i de stunderna kunna koncentrera mig på "volt här, sen ska jag göra volt tillbaka där" osv och inte bli frustrerad på hästen - och för hästen blir det en bra lite lösgörande övning men samtidigt så bromsar också volterna hästen om den vill "älga iväg" :)
www.blahuset.blogg.se
camillabergquist,
Ah låter bra 👍 hittills har jag sjungt blinka lilla stjärna och försökt tänka på nåt annat, ditt förslag låter mer utarbetat ;)
camillabergquist.wordpress.com