Kolik efter operation

Efter operationen stod ju Foppa på strikt boxvila under 14 dagar. Eftersom han inte tycker om att stå ensam i stallet och blir väldigt ledsen när hästar lämnar honom ensam så tog jag det säkra före det osäkra och gav honom lugnande varje morgon när de andra hästarna gick ut ur stallet till sina hagar. Han fick plegicil gel, rekomenderade dos var 2,5 ml men jag gav honom bara mellan 1-2 ml per morgon vilket räckte för att hålla honom lugn vid utsläpp. 2 ml första dagarna sedan räckte det med 1 ml så han bara blev lite dåsig. Zlatan var ju inne med honom också vilket underlättade det hela betydligt, samt att det bara stod totalt 5 hästar i stallet. Eftersom han var tvungen att få medicin och lugnande varje morgon innan utsläpp så åkte jag upp till stallet innan jobbet varje dag, fodrade och gav medicin. Jag Mockade och fixade vatten och avslutade med att ta bort eventuell mat i boxen som han inte hade ätit upp. Eftersom han fick Lugnande fick han inte äta något försen tull lunchen då lugnande hade släppt, pga risken för foderstrupsförstoppning. Jag var alltså i stallet varje morgon och även varje kväll i samtliga 14 dagar. En kväll när vi fodrade kvällsmat och var påväg att åka tyckte jag Foppa beteende sig underligt när han fick sin mat. Sa till Rasmus att jag ville stanna några minuter till bara för att se att allt va ok. På bara någon minut blev han sämre och sämre, började krafsa i backen och tillslut la han sig ner. Där hade jag redan tagit upp telefon och ringt veterinären som gjorde sig redo att åka. Tandköttet var i princip vitt och han såg verkligen dålig ut, men man kunde höra ljud från magen. Så klart var det en fredag kväll kl 21;15 så det var bara Helsingborg öppet. Ca 2 h restid, därför ringde jag ut distriktaren först, 45 min restid hade hon till oss. Hon hann precis sätta sig i bilen och ringa Helsingborg när Foppa lika snabbt som han blev dålig reste sig och va helt normal igen. Från att ha legat och sett jätte dålig ut så reste han sug alltså bara upp och tittade på oss som om han undrade vad alla stod och glodde på. Han började leta efter mat och drack vatten. Självklart hade vi rensat boxen från mat men vatten hade han att dricka. Ringde tillbaka till distriktaren och vi kom överens om att hon skulle vänta med att åka och att jag skulle ringa tillbaka om 20 min. Efter 20 min hade han rosa tandkött igen, ingen temp och såg pigg och normal ut, så i samråd med veterinären kom vi överens om att jag stannar och vakar de närmsta timmarna i stallet och sedan varannan timme efter de. Skulle något förändras så var hon redo att åka.   Så jag och Rasmus satt på varsin höpåse i stallet i 3 h innan vi vågade åka och äta på Mc Donalds i närheten vid 01. Sov någon timma och åkte tillbaka till stallet hela natten och morgonen, varannan timme. Men allt var lugnt och runt lunch kändes det som om faran var över. Han åt, drack, bajsade och kissade normalt och såg pigg ut, utan temp.
Shit vad läskigt det var, verkligen fruktansvärt när man inte kan göra något! Allt som allt kanske han bara låg ner och va dålig typ 15 minuter, men det kändes, där och då, som en evighet. Tur det gick över så fort och inte blev värre!

Gillar

Kommentarer