Maltes mår inte bra

Maltes mår inte bra, det är något som är fel helt enkelt och det är min skyldighet att föra hans talan på bästa vis. När hela den är karusellen började så kände jag mig rätt säker att det hade med klåda eller sadeln att göra. Självklart passerade ryggproblem förbi i tankarna men eftersom han röntgades UA i april så kändes det ändå så pass otroligt att jag i början slog bort tanken. Eftersom det sker just när jags ätter mig ner i sadeln och just i skritt på långtygel de första stegen så blev det ännu mer fokus åt sadel eller irritation i hårremmen. Att han sedan kliar sig under ritt/ledning osv förstärkte ju även misstankarna. Men så blev det aldrig egentligen bättre, en dag var det bättre med den lånade sadeln och en luddsadelgjord, men skritten var ändå inte ren och i början av passet kände både jag och tränaren att något inte stämde riktigt men eftersom han blev så pass fin efter ett tag så slog vi bort den misstanken och var glada över att han var så trevlig den dagen. Men de var just bara den dagen, sedan dess har han inte vart bra alls. Ett par dagar efter träningen kickade han inte så mycket men han gick heller inte bra, han gick på snedden i traven och travade inte helt rent utan paddlade lixom med frambenen och gick emot uppåt med nacken. Samma utrustning, samma uppvärmning, samma tid på dygnet ingen skillnad men hästen var inte nöjd så jag lämnade tillbaka sadeln igen. I tisdags var det dags att rida igen, när vi skulle ta in gav sig hästarna på ett ordentligt rejs i hagen så Malte blev lite svettig. Jag kylde benen, svampade av honom och lät honom torka med fleece. Efter ett tags vila bestämde jag mig för att skritta honom i paddocken bara för att mjuka upp musklerna och lägga dressyren på hyllan eftersom han hade rört sig mer än tillräckligt i hagen på egen hand. Samma procedur som alltid, först skritt 10 min för hand sedan hoppa upp och där tog de tvärstopp Maltes var riktigt arg piskade med svansen, slog hej vilt med bakbenet och kastade med huvudet. Jag försökte lirka med honom lite för att få honom att gå men de gick inte jag kände att om jag hade fortsatt så hade han tillslut slängt av mig helt enkelt, så jag hoppade av och då bet han mig i axeln. I samma sekund han bet mig så brast det lixom och jag skrek bara rätt ut och tårarna sprutade. Nu har fokus skiftat från sadelproblem till att det kanske är något större, värre problem. Jag har pratat med veterinärer och andra vars hästar har haft liknande symptom och SI – leden och bäckenet är just nu den stora farhågan. Pålagringar osv i SI-leden syns inte på röntgen utan kräver ultraljud så en skada här skulle inte ha upptäckts av röntgen vid besiktningen. Det finns ju fortfarande en chans att det inte är något större fel på honom utan att allt grundar sig i sadeln ändå men först och främst måste jag om inte annat utesluta fysiska problem innan jag kan gå vidare med något annat. Så på tisdag kl 08 har vi tid på Husaby hästklinik för en total genom gång av hela hästen, jags ka verkligen lobba för att man vid minsta misstanke om problem gör ultraljud på SI-led och röntgar bäckenet för jag tänker inte åka hem med en påhittad diagnos om nån typ sträckning i ryggen eller liknande utan att ha undersökt ALLT grundligt. Jag orkar inte med samma visa som med Foppa, då tar jag hellre beskeden och utgifterna direkt nu om jag så får betala ultraljudet på egen hand.

Gillar

Kommentarer