Nja

Ja jag kom inte på någon bättre rubrik för ett sånt här inlägg. Jag red som sagt idag första gången efter operationen. Jag hade väl inte förväntat mig några stordåd men jag hade hoppats att han skulle kännas tillfreds och nöjd, så var inte riktigt fallet tyvärr.

Rasmus gick med en långsida i början men de går verkligen inte Maltes blir skitirriterad på Rasmus så han fick släppa. När Rasmus hade släppt så skrittade Maltes faktiskt snällt utan att slå eller kicka. De var ju dagens stora vinst. I traven sedan så gick det dock inge vidare till en början. Maltes gick på snedden kastade med huvudet drog i tyglarna och började kicka. Jag försökte trava två varv men tårarna började utan kontroll att spruta och jag kände mig så jäkla uppgiven och panikslagen , de  här var ju lixom varan chans de va ju nu de skulle gå bra. Jag fick stanna till och gråta en skvätt. Frågan som snurrade i mitt huvud var bara hela tiden vad fan gör jag nu, de kan inte vara slutet. Efter en stund skärpte jag till mig, torkade tårarna och fortsatte rida.

Det blev bättre helt klart och Maltes kickade inge mer. Nu rider jag inte så länge så när vi väl fick till några gånger med trevlig trav så avslutade jag. Jag kunde i alla fall skritta av ett par varv på långa tyglar utan något kickade eller konstigheter, vilket absolut också de får ses som positivt.

Malte har inte blivit riden mycket alls de senaste 6 månaderna så kanske kan man inte förvänta sig att han skulle trava helt normalt direkt heller, men jag tycker ändå inte han ska kicka mer på de viset han gjorde idag i början.  Samtidigt så är det ju ett stort steg att han faktiskt gick hyfsat bra att skritta.

Jag ska försöka fokusera på de positiva och ladda om inför nästa vecka då vi testar igen. De känns som om det är de enda jag kan göra, följa planen och se om det blir bättre eller sämre med tiden.

Gillar

Kommentarer

Prenumerera